Från Guds storhet till islams

Religiös retorik. Religionen har inte alltid haft en framträdande plats på de arabiska tv-skärmarna men de senaste åren har antalet religiösa satellitkanaler mångdubblats. Ehab Galal beskriver här hur den religiösa retoriken går från att ha varit dogmatiskt historieberättande till att ha blivit en försvars- och offerretorik, en förändring som skett i takt med utvecklingen av den internationella konflikten mellan de arabiska länderna och västvärlden. 

Från Guds storhet till islams

– Framställningar av ”den sanna muslimen” på islamisk satellit-tv

Ehab Galal

Vad är nytt i islam? Vad är det nya som er profet Mohammed kommer med? Kom han inte med annat än djävulska och omänskliga ting? Har islam brett ut sig med annat än svärd? Hjälp oss med att informera om islam och dess profet Mohammed i projektet ”Barmhärtighet för mänskligheten”. Målet för projektet är att etablera några olika websidor som informerar om islams fredliga och toleranta budskap och om profeten Mohammed. Hjälp till via Qatar Islamiska Bank. Konto nr. 242020.

Ovanstående är reklam som lästes upp i arabisk satellit-tv i samband med Muhammedkarikatyrkrisen. Den sändes bland annat i al-Jazeera och är ett exempel på hur islam har fått ut­rymme i satellit-tvsändningarna. Som retorisk strategi speg­lar reklamen den utveckling som skett parallellt med utvecklingen av satellit-tv, och som kan avläsas i olika tv-predikanters, tv-värdars och tv-tittares religiöst baserade argumentations­former.

Perioden efter karikatyrkrisen i Danmark fick lovprisningarna av Mohammed en framträdande plats. De fokuserade på hur god, tålmodig, tolerant, barmhärtig och samtalsvillig Mohammed var. Det producerades flera program om hans liv, som sändes bland annat på de religiösa islamska satellitkanalerna Iqraa och al-Majd 2006. Som reaktion på den danska krisen illustrerar utvecklingen av den religiösa retoriken på hur internationell arabisk tv påverkas av internationella relationer och kanske speciellt konflikter. Mycket tyder på att den religiösa retoriken och argumentationen är i snabb utveckling i arabisk satellit-tv och rör sig i flera olika riktningar, från fokus på islams betydelse för den enskilde till mer defensiva argumentationsformer. Jag ska i det följande be­gränsa mig till att se på hur globala historiska händelser som 11:e september 2001 och karikatyrkrisen har påverkat konkreta argumentationsformer och därmed samtidigt gjort den religiösa retoriken aktuell och relevant för arabiska tittare.

 

Religiös satellit-TV

Religion har inte alltid varit speciellt synlig i arabisk tv. Tvärt­om har de flesta arabiska länder med undantag för länderna på den arabiska halvön begränsat religionens utrymme i de nationella medierna till sändning av fredagsbönen och t ex ett Koran-program och därutöver utelämnat religionen från andra programtyper som film, underhållning, barn­program osv. Denna prioritering var en naturlig följd av en sekulär nationsuppbyggnad efter att ha blivit nationellt oberoende. Med utvecklingen av satellit-tv har islam i tätt samspel med aktuella globaliserings- och islamiseringsprocesser fått en ny roll i arabisk tv. Religionen kan med dess ankomst på tv påverka och ändra traditionella argumentationsformer, där man med utvecklingen av nya retoriska former kan tala om det jag vill kalla en religiös medieretorik.

Religion eller tro har alltid existerat, skapad och praktiserad av människor via bestämda sociala, rituella och retoriska former. Tack vare den tekniska utvecklingen har medier övertagit delar av den religiösa förmedlingen och i ökande grad till och med blivit ett rum för praktiserande av religionen. Ett sådant rum är den första arabiska satellitkanalen, Iqraa, som hade premiär 1998. Sedan har åtskilliga religiösa kanaler tillkommit vilket bland annat kan ses i ljuset av de globala konflikterna. Efter den 11:e september 2001 steg antalet islamiska satellitkanaler från en till fem. Och efter att karikatyr­krisen blev en allvarlig internationell kris i januari 2006 exploderade antalet islamska satellitkanaler under loppet av ett år till minst 21. Dessa kanaler sänder med var sin inriktning en blandning av alla möjliga program; film underhållning, frågesport, musikvideor, talkshows och fatwa-program där den överordnade värderamen för programmen är islam.

Det är inte bara antalet kanaler som är en epokgörande händelse utan också den religiösa retoriken. Som all annan retorik måste den religiösa retoriken anpassa sig till tid och rum för att vara övertygande. Ser man på den religiösa retoriken i Iqraa och i andra religiösa program före den 11:e september var den först och främst driven av en önskan om att lära muslimer att engagera sig i sin religion. Det var en relativt dogmatisk, texttolkande och historieberättande retorik, där det primära var en auktoritativ förmedling av kunskap.

Auktoriteterna, som förmedlade denna kunskap på tv, var primärt de religiöst lärda från de religiösa universiteten men också så kallade nya missionärer; delvis självlärda auktoriteter som i kraft av sina medieframträdanden kombinerat med en personlig karisma blev starka konkurrenter till de traditionellt lärda. Dessa så kallade tv-predikanter framträder både som religiösa experter, antingen som gäster eller genomgående figurer i religiösa talkshows och andra program, eller kan de verka som värd för egna program. Dessa nya missionärer har gjort succé bland annat på grund av sin förmåga att anpassa de retoriska formerna till en modern tv-publik.

Ett bra exempel är tv-predikanten Amr Khaled som i egna program med stor succé vänt sig särskilt till den mer bildade medel- och överklassen. Istället för de traditionellt lärdes ofta abstrakta och allmänna svar på den enkla muslimens religi­ösa frågor har Amr Khaled försökt göra den islamska historien relevant och möjlig för tittarna att identifiera sig med. Icke desto mindre var också hans strategi före den 11:e september primärt att förmedla kunskap. Målet var i hög grad att omvända muslimer till `riktiga`muslimer. Man kan kalla det en väckelserörelse där den enskilde muslimen ska vända tillbaka till islam, det någon har kallat re-värdering (istället för konvertering). En strategi i denna process är att föra in Gud i varje handling, ett mål att söka. Ett typiskt exempel låter så här:

Koranen och profetens uttalanden manar oss att hänge oss åt Gud. Hängivelsen är avgörande för handlingars mottagande. Så om vi inte hängiver oss åt Gud blir inte våra handlingar mottagna. […] Så Gud ska belöna dig för dina intentioner.

Under denna första period av religiös islamisk satellit-tv var det muslimers relation till Gud som skulle stärkas och som var retorikens ursprung.

TV-predikanten Amr Khaled har haft en viktig roll i utvecklingen av den religiösa retoriken i arabisk satellit-tv. (Foto: Scanpix)

Efter 11:e september

Efter händelserna den 11:e september tar den religiösa retoriken en vändning. Det blir en ökande tendens till att tv-­predikanterna använder en ny försvarsretorik med vilken de försvarar muslimer och islam och därigenom avvisar väst­världens beskyllningar om ett direkt samband mellan islam och terrorhandlingen i USA. Medlet att ge argumentationen legitimitet görs genom jämförelser med profetens tid. Ett exempel från 2002 är Amr Khaleds program wa nalqa al ahiba (‘Mötet med dem oss är kära’) på Iqraa i vilket han argumenterar för nödvändigheten i att vara ett gott exempel. En muslim bör sträva efter att vara sublim inom sitt område, säger han. Han berättar historien om den senare stora muslimske härföraren, Khalid ibn Al-Walid, som blev muslim inte för det att han anser muslimer är bättre men för att profeten Muhammed överträffade honom rent militärt, när han var Mohammeds ständige motståndare. Det var ­profetens skicklighet som omvände Al-Walid enligt Amr Khaleds beskrivning. Amr Khaled använder historien till att säga till muslimer att det är duktighet och hög moral som överbevisar islams motståndare om islams rättfärdighet och inte en ytlig fromhet. Han argumenterar vidare:

Några människor kommer inte in på den rätta vägen med mindre än att de möter en rättskaffens like vars kunskaper är större. /. . . / Detta har en viktig, djup mening, förträfflighet är verkligen det enda sätt som kan få folk att älska islam; muslimer bör längta efter bemärkelse och beundran. Som motsats finns den unge man som önskar att hans vänner ska vara religiösa samtidigt med att han underkänns varje år i sin examen. Han når inte sitt mål. Å den andra sidan kan en religiös flicka med hög moral bättre påverka fler än tio väninnor än tusen predikningarna av erfarna lärda.

På samma sätt är det efter den 11:e september många religiösa lärda och inlägg i religiösa talkshows, som argumenterar för att muslimer genom sitt uppträdande med duglighet och handlingar och inte bara genom att åberopa islam kan (be)visa att islam är en god och rättfärdig religion. Målet är inte bara att få fler människor att konvertera eller re-värdera till islam utan i lika hög grad ska förstås som en uppmaning till muslimer att demonstrera islams positiva sidor som bevis mot västvärldens demonisering.

Det är en ökande tendens till att tv-predikanter använder en försvarsretorik med vilken de försvarar muslimer och islam och därmed avvisar västvärldens beskyllningar om ett direkt samband mellan islam och terrorhandlingarna i USA.

Det handlar i stigande grad i de religiösa programmen efter den 11: september om att återupprätta islams anseende och relation till icke-muslimer. Ett anseende som ska återupprättas genom att visa personlig duktighet och hög moral.

 

Efter karikatyrkrisen

Som visats i det inledande citatet medförde karikatyrkrisen i Danmark efter januari 2006 nya tendenser. Retoriken skärptes inte minst i försvaret av profeten Muhammed och islam som religion kom i centrum. Den väsentligaste ändringen i retoriken efter karikatyrkrisen var styrkan i försvarsstrategin med förnyat fokus på muslimer som offer för västvärldens förföljelse. Argumentationen om västvärldens orättfärdiga förföljelse var inte ny, den har dykt upp med jämna mellanrum i förbindelse med internationella konflikter som i Tjetjenien, Palestina-Israel, Bosnien, Somalia, Afghanistan och Irak. Men karikatyrkrisen och senare påvens tal om muslimers roll i historien har fått en speciell betydelse därför att de just direkt har kopplat aktuella konflikter med religionen islam. De har så att säga gett muslimer det slutgiltiga beviset på att väst är ute efter muslimer och muslimska länder bara för att de är muslimer. Det är inte längre tal om villfarelse från västs sida utan en bevisad förföljelse.

FOTO: NTB SCANPIX

Al-Baiyna, ett aktuellt veckoprogram på Iqraa, sände så­ledes i september 2006 ett program där denna argumentationsform presenterades. Studiovärden presenterar programmet:

Västvärlden misstänkliggör islam, islams Gud, islams profet och islams bok. Den har tillåtit sig allt både verbalt och i handlingar. Den har anklagat islam för våld och terror. De arabiska och muslimska medierna följer också vad väst sysslar med. Är det inte bäst att vi frigör oss från påvens beskyllningar?

En tittare som ringer och deltar i diskussionen fortsätter:

Vi ska komma ihåg vilka som begått massakrer i världen. Är det inte korstågen, europeerna i det nya Amerika mot den ursprungliga befolkningen? Är det inte det som sker i Afghanistan, Tjetjenien, Irak, Somalia och Palestina?

Argumentationen är retoriskt verkningsfull därför att de valda konfliktexemplen är reella i den meningen att de pågår och att muslimer i de senaste exemplen är involverade och – som de själva uppfattar – som varande den svagare partnern underlägsen västs militära och ekonomiska hegemoni.

Detta retoriska fastställande av sig själv som offer för förföljelse för vidare till olika strategier. Den ena är den konfronterande, den andra den dialogsökande. Den senare är den dominerande på de religiösa tv-kanalerna.

Gästen i studion i ovan nämnda program är en saudisk religiöst lärd, som i fortsättningen på den utbredda offerretoriken pekar på dialogen som en lösning. Han avvisar användandet av våld och framhäver att svaret på angrepp ska vara att på ett lugnt civiliserat sätt visa missnöje. Han refererar till orden från Gud, som är givna i Koranen, al-Nahl, kapitel 16, vers 125:

Följ din Herres väg med visdom och vänlig förmaning och du skall strida med dem på ett än vänligare sätt!

Och han fortsätter:

Detta är vår bok. Vi ska lära av vår profet hur många samtal han hade, hur mycket tålamod han hade. Han blev orättfärdig behandlad, han blev stenkastad och ändå fortsatte han att söka samtala.

Också Amr Khaled argumenterar upprepade gånger för dialog som den civiliserade lösningen och argumenterar åter för att det just är i islam som den sanna civilisationen har sina rötter. Det argumenteras också i högre grad för att väst idag inte skulle vara en civilisation om det inte varit för den islamiska civilisationens beskydd och vidareförmedling av centrala civilisationsidéer.

Den retoriska strategin är alltså att i viss mening framställa islam som en misskänd civilisation. En kombination av att påta sig offerrollen samtidigt med att det handlar om att få fram sanningen om islam som den sanna civilisationen. Det innebär samtidigt att muslimer uppfordras till att leva upp till ett beteende som är civiliserat och dialogsökande. Argumentationen innehåller alltså ett krav på handling i relationen till de andra mindre civiliserade – i detta fall västvärlden.

 

En argumentation som verkar

De valda exemplen och utvecklingens tre faser speglar samspelet mellan talarens – i detta fall primärt den religiöst lärde – trovärdighet, publikens känslor och vid detta tillfälle den konkreta konfliktsituationen. Genom hänvisning till den islamska traditionen och historien lanseras islam i de religiösa programmen som både ett redskap till tolkning av och en lösning på konflikten mellan västvärlden och den muslimska världen. Samtidigt är argumentationen starkt påverkad av den konkreta sakens historiska band och de känslor, som många muslimer har i den förbindelsen. Den islamska retoriken är i detta sammanhang allt annat än en abstrakt universell och i alla tider gällande kod. Tvärtom blir den bara trovärdig när den speglas i nutida problem och konflikter något som de nya missionärerna är speciellt bra på att förmedla. När de nya missionärerna också vinner trovärdighet hänger det i motsats till de traditionella religiösa lärda inte samman med deras utbildning och därpå följande religiösa auktoritet utan tack vare att de själva försöker att handla och skapa förändringar t.ex. genom dialog och ungdomsarbete. Amr Khaled är åter ett exempel när han reste till Danmark efter karikatyrkrisen för att delta i en kulturell och religiös dialog mellan Danmark och den muslimska världen liksom han har lanserat ett omfattande projekt i vilket muslimer ska utbildas till att bli ”life makers”, ett projekt som innehåller både ökad kunskap i islam och muslimers engagemang i social utveckling.

Den religiösa retorikens trovärdighet understryks samtidigt av historier om hur den fungerar. Således har det på religiösa kanaler sedan 11:e september varit åtskilliga inslag om personer som konverterat till islam och därmed motbevisat västs uppfattning om islams underlägsenhet och bekräftat mus­limer om islams sanning. ❧

 

Översatt av Pelle Ahrnstedt

 

 


 

Om författaren: Ehab Galal är filosofiestuderande vid institutionen för Tvärkulturella och regionala studier vid Köpenhamns universitet.

Artikeln finns i RetorikMagasinet 35-36, s 29-32


 

Om skribenten

Lämna ett svar