Krigens retoriska kvinnobilder

På ett möte i Oslo om boken Krig, rett & retorikk försökte en fredsmäklare, en journalist och en historieprofessor att greppa krigsretoriken och dess inverkan på vårt sätt att tänka krig och konflikter.

Historieprofessorn, Hans Fredrik Dahl, nämnde i en bisats hur kriget i Irak – eller rättare: bilderna från Abu Gharib-fängelset – kan ändra vår syn på kvinnor i krig.

Det har alltid i huvudsak varit män som har krigat. Det är män som har dödat, utrotat, plundrat, våldtagit och förnedrat. Medan kvinnobilden har symboliserat det reparerande (sjuksköterskan), återupprättandet efter eländet.

Men med bilderna från Abu Gharib-fängelset har vi nu sett en ny kvinnofigur som deltar i kriget – inte enbart på samma premisser som män, men också med samma medel: förnedrandet, det destruktiva.

Annons

Förvisso har kvinnor platsat i världens armeer ett bra tag – och förvisso är flickors roll i gatugäng och skolbråk en gammal nyhet – men det är ett nytt fenomen att det är kvinno-/flickvåldet som medierna fokuserar på. Det finns en absurd trygghet i rapporteringen om mäns misshandel av kvinnor (eller män), som inte längre finns när kvinnor och flickor blir de våldsutövande.

När medierna gör det offentligt att män inte längre har våldsmonopol försvinner fundamentet för en hel rad fördomar och symbolik.

Samtidigt som vi kan uppfatta det som ännu en milstolpe i kampen för jämställdhet – och därför som positivt? – kan vi också se det som ett uppgör med den fördomsfulla rollbilden av kvinnor.

Den medierade kvinnobilden är inte längre enbart entydigt konstruktiv.

Läs mer om RetorikMagasinet 22.