Saint Crispin’s day

Shakespeare: Saint Crispin’s day

Talarstolen. (Shakespeares) Henry V / Konung Henrik den Femte “Agincourt, 25 oktober 1415”.

“Romans, countrymen…” (eller kanske rättare “Womans, countwymen…”) – Marlon Brandos Marcus Antonius från Shakespeares odödliggörande av Julius Caesar har sedan länge varit en av retorikens föredragna exempel: så hålls ett tal, så gör den eminente talaren!
Överhuvudtaget har den gode Shakespeare levererat citat och sentenser i ett antal som närmast låter sig jämföras med Bibeln.
Shakespeare har beskrivits som dialogens mästare, men med sin grundliga retoriska skolning – som var helt naturlig i den unga Williams värld – kan han också betraktas som monologens dito.
När han låter sina historiska skådespel kulminera i storslagna tal, är det nästan så att man hade varit nöjd om retoriken skapats allena för detta ändamål.
I detta nummers talarstol står Henry V i Normandiet med en undermålig armé inför det stora slaget om Frankrike. Engelsmännen har börjat bli oroliga för det kommande slaget: Ett par tusende trötta, hemlängtande och demoraliserade engelsmän står framför fem gånger så många stridsklara fransmän. När Hertigen av Westmore då sucker över det tillsynes oundvikliga ödet och önskar sig fler män i armén, så griper kungen ordet.

[Det sägs ofta att Shakespeare endast bör läsas på engelska: bara då kommer texten till sin rätt. Därför återges även den ‘originella’ versionen – inte minst för de av oss som har Kenneth Branaghs intonation (”We few, we happy few…”) som favorit…]. ✍

Saint Crispin’s day

(Shakespeares) Henry V / Konung Henrik den Femte “Agincourt, 25 oktober 1415”.

Westmoreland. Ack, om här nu vore
Blott tiotusen av de män i England,
Som intet arbet ha!
Konung Henrik. Vem önskar så?
Min frände Westmoreland? – Nej, bäste frände.
Om döden korat oss, vi äro fyllest
Förlust för landet; om oss livet unnas,
Ju färre män, dess större lott av ära.
Gud vilja ske! – Nej, önska inte hit
En enda man, jag ber dig, Westmoreland!
Vid Zeus, jag är ej lysten efter guld,
Det bryr mig ej vem på min räkning lever,
Ej heller vem som sliter mina kläder;
Ej slika yttre ting mig bo i hågen.
Men är det synd att vara ärelysten,
Är jag den störste syndare på jorden.
Nej, önska ej en enda man från England;
Vid Gud, ej för mitt bästa hopp jag vill
Så mycket ära dela med mig som
Belöper sig på en man till i hären.
Nej, önska ej en enda hit, min frände;
Låt hellre ropa ut kring hela hären,
Att den, som ej har lust att fäkta nu,
Får gå sin väg; han strax skall få sitt pass
Och kronor i sin pung till resepengar;
Vi vilja icke dö ihop med den,
Som fruktar för att dö i lag med oss.

I dag det är sankt Crispiani dag.
Den, som i dag med livet kommer undan,
Skall stå på tå, när denna dagen nämnes
Och räta sig vid namnet Crispian.
Den, som till kvällen lever och blir gammal,
Skall varje år en helgonafton fira
Och säga: “Crispian det är i morgon”,
Och stryka ärmen upp och visa ärren
Och säga: “Dem fick jag på Crispian”.
Glömsk gubben är; han annat allt skall glömma
Men komma väl ihåg, och det med tillägg,
Vad hjältebragder han den dagen gjorde.
Då skola våra namn, så välbekanta
Som vardagsord, – kung Henrik, Exeter,
Warwick och Talbot, Salisbury och Gloster, –
Vid fyllda bägrar friskt i minnet leva.
För sonen gubben sagan skall förtälja
Och Crispiani dag ej gå förbi,
Från denna dag och intill världens ända,
Att icke oss man kommer håg därvid,
Vi få, vi lyckligt få, vi bröder alla;
Ty den i dag med mig sitt blod förspiller,
Skall bli min bror; hur ringa han än vore,
Skall denna dag dock giva honom adel,
Och herrarna i England, nu till sängs,
Förbanna skola, att de här ej voro,
Och hålla munnen snällt, när någon talar,
Som stred med oss på Crispiani dag.

Westmoreland. O that we now had here
But one ten thousand of those men i England
That do no work to-day!
King Henry What’s he that wishes so?
My cousin Westmoreland? No, my fair cousin:
If we are mark’d to die, we are enow
To do our country loss; and if to live,
The fewer men, the greater share of honour.
God’s will! I pray thee, wish not one man more.
By Jove, I am not covetous for gold,
Nor care I who doth feed upon my cost;
It yearns me not if men my garments wear;
Such outward things dwell not in my desires:
But if it be a sin to covet honour,
I am the most offending soul alive.
No, faith, my coz, wish not a man from England:
God’s peace! I would not lose so great an honour
As one man more, methinks, would share from me
For the best hope I have. O, do not wish one more!
Rather proclaim it, Westmoreland, through my host,
That he which hath no stomach to this fight,
Let him depart; his passport shall be made
And crowns for convoy put into his purse:
We would not die in that man’s company
That fears his fellowship to die with us.

Annons

This day is called the feast of Crispian:
He that outlives this day, and comes safe home,
Will stand a tip-toe when the day is named,
And rouse him at the name of Crispian.
He that shall live this day, and see old age,
Will yearly on the vigil feast his neighbours,
And say ‘To-morrow is Saint Crispian:’
Then will he strip his sleeve and show his scars.
And say ‘These wounds I had on Crispin’s day.’
Old men forget: yet all shall be forgot,
But he’ll remember with advantages
What feats he did that day: then shall our names.
Familiar in his mouth as household words Harry the king,
Bedford and Exeter, Warwick and Talbot, Salisbury and
Gloucester,
Be in their flowing cups freshly remember’d.
This story shall the good man teach his son;
And Crispin Crispian shall ne’er go by,
From this day to the ending of the world,
But we in it shall be remember’d;
We few, we happy few, we band of brothers;
For he to-day that sheds his blood with me
Shall be my brother; be he ne’er so vile,
This day shall gentle his condition:
And gentlemen in England now a-bed
Shall think themselves accursed they were not here,
And hold their manhoods cheap whiles any speaks
That fought with us upon Saint Crispin’s day.

Henry V, fjärde akten, tredje scenen.

Svenska översättningen: Carl August Hagberg,
Shakespeares dramatiska arbeten, tredje bandet, Gleerup 1950.
Engelska versionen: The Complete Works
of William Shakespeare, Spring Books