Thukydides: Pesten i Aten och Perikles epidemiska tal

I detta nummer av Rhetorica Scandinavica presenteras en ny översättning av Perikles så kallade “epidemiska tal” eftersom det hölls under – och med anledning av – den pest som drabbade Aten under kriget mot Sparta. Läs mer…

Känslans platser. Topikerna för pathos i Aristoteles Retoriken

Vår förståelse av Aristoteles Retoriken är på många sätt stympad. I synnerhet gäller det analysen av de specifika topikerna för pathos som utgör en stor del av textens andra bok. Trots att denna är nästan dubbelt så omfattande som analysen av de allmänna topikerna har den nästan inte intresserat tidigare forskare – i varje fall inte som exempel på just topiker – och de som sökt en förståelse för topikerna som sådana har ofta förbigått de känslomässiga topikerna med tystnad. Syftet med denna artikel är att lägga grunden för en sådan undersökning. Resultatet är först en distinktion mellan två typer av specifika topiker som här ges beteckningen schematiska respektive konkreta specifika topiker. Med utgångspunkt i dessa urskiljs tre generella topiker för pathos: subjekt, stimulus och agent. Dessa tre känslomässiga topiker är – om analysen är riktig – lika användbara på väg in i 2000-talets tredje decennium som de var i 400-talets Aten

Läs mer…

Känslans syllogistik

Det tycks gömma sig en allvarlig motsägelse i Aristoteles Retoriken. Å ena sidan framhåller han att retorisk övertygelse alltid är beroende av tre övertalningsmedel: ethos, logos och pathos. Å andra sidan hävdar han att retorikens ”själva kropp” är enthymemet – ”ett slags syllogism” som brukar förknippas endast med ett av de tre övertalningsmedlen: logos. Denna artikel tar sin utgångspunkt i en nyläsning av analysen av pathos i Retorikens andra bok, och argumenterar för att motsägelsen i själva verket bara är skenbar, och beror på en missuppfattning av begreppet enthymem. Det visar sig nämligen vid en noggrannare läsning att även pathos framställs som resultatet av en diskursiv struktur som visserligen inte uppfyller kriterierna på en regelrätt syllogism, men som stämmer mycket väl med Aristoteles påståenden om vad som utmärker ett enthymem

Läs mer…

Vad gäller saken?

Den klassiska statusläran erbjuder ett förbisett redskap för retorisk argumentationsanalys – ett redskap som kan användas för att beskriva och analysera offentlig oenighet av många olika slag. Inte minst kan den användas för att analysera kampen om vem som ska få tillskrivas värdeladdade begrepp som ”manlighet”, ”frihet” och ”demokrati”, men i förlängningen också kampen om hur dessa begrepp ska definieras. Artikeln syftar till att tydliggöra denna användbarhet i ett antal tänkta analysexempel, men avslutas också med en kort analys av ett verkligt fall: debatten om den svenska vänsterpartiledaren Lars Ohlys förhållande till demokratin i TV-programmet Uppdrag granskning

Läs mer…