sedan 1997
Väljer politiska aspiranter rätt låt för sin kampanj samlar musiken röster, skapar positiva associationer – och kanske även underminerar motkandidaten på ett humoristiskt sätt. Politiker räds inte musik och oavsett om låten är ett hemmabygge eller ett smart lån från populärmusiken kan tonerna sätta sinnen i rörelse Läs mer…
Officiell ursäktsretorik handlar om att erkänna skuld – inte om att undvika den. Det är en egen genre som genom hyllning och klander påminner oss om våra gemensamma värden. Läs mer…
Talarstolen: Joseph Goebbels ”Wollt ihr den totalen Krieg?” är ett av världshistoriens mest förfärande tal. Det är engagerande, väldisponerat och iscensatt av en av de mest talangfulla propagandisterna genom tiderna. Och den representerar en så cynisk och sjuk människosyn att man får svårt att andas även i dag Läs mer…
Utseende, moral, egenskaper, namn, ålder och yrke. Allt detta och mer kan ingå i ethos, den retoriska karaktären. Ethos är det som står för trovärdigheten i argumentationen och ethos kan också vara argument i sig. Här ska vi möta en person från verkligheten, som också är en klippdocka med många attribut och tolkningar: Barack Obama. Läs mer…
Recension. Simon Malkenes: Apokalypse Oslo, 2012, Läs mer…
Ledare RetorikMagasinet #51/52: Våldets retorik Läs mer…
När det gäller politiska debatter står ofta de verbala argumenten i fokus. Men debattörerna argumenterar även ickeverbalt, med sitt kroppsspråk, gester, röstläge. Det syns tydligt i TV-debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson inför riksdagsvalet 2010. Det ickeverbala används för att stärka och försvara sig själv samtidigt som motståndaren attackeras och domineras. Men är den mest dominanta också den som är mest övertygande? Läs mer…
Media porträtterar gärna kidnappade barn som kuvade och knäckta. Men det händer att offren själva inte känner igen berättelsen. Och då påbörjas en kamp mot media för att återvinna den retoriska handlingskraften. Läs mer…
”Det du säger påminner om vad Hitler sa…” RetorikMagasinet granskar Hitler-argumentet, som vi för att göra uppslaget mer seriöst har döpt ”reductio ad Hitlerum”. Läs mer…
Varför tvingade de egentligen oss som barn att äta stuvad spenat? Och var det verkligen oss som det var fel på när vi fick kväljningar? Kanske kan spenaten snarast betraktas som dålig mottagaranpassning till ett barn på samma sätt som vissa politiska frågor aldrig kan bli tillräckligt intressanta Läs mer…
Tobias Billström och myterna. Idén om den goda svenska frivilligtanten är bara en myt, antydde Billström när han ifrågasatte bilden av vem som gömmer flyktingar. Det rör sig snarast om landsmän som inte är blåögda, hävdade han och sökte etablera en annan sorts myt – om hur invandrare är. Billströms klavertramp kan betraktas i ljuset av vilka kulturella föreställningar, myter, som han anspelar på. För det räcker inte att se till argumentationsstrukturer när vi analyserar retorik. Myter om hur olika grupper av människor är har mycket gemensamt med främlingsfientliga föreställningar om världen. Läs mer…
Talarstolen. Clint Eastwood gjorde en bisarr debut som andemanare i sitt tal vid det republikanska konventet i november 2012. Talets kärna var en arg dialog med en tom stol som Eastwood hävdade bar en osynlig Obama. Men andar och vålnader är inget nytt fenomen i amerikansk politik. Förtidens slavar och infödda hemsöker den amerikanska självförståelsen och används retoriskt i våldsamma protester mot Obama Läs mer…