”Attitude matters”

Studiet av retoriska yttringar och övertygande medel, det vi kallar för retorikanalys eller ”rhetorical criticism”, syftar i första hand till att undersöka och kritiskt granska explicita yttringar hos aktörer i retoriska situationer: ar­gument, stilistiska grepp, visuella budskap etc. Det kan också syfta till att därutöver kartlägga en mera implicit, outtalad och svår­åtkomlig nivå av t.ex. underförståddheter, och underliggande värderingar och pre­misser.1 Jag vill här diskutera ytterligare en svårgripbar men ofta av­görande kommunikationsnivå som sällan har berörts inom retorik­veten­skapen, näm­ligen kommunikationsattityder och hur de yttrar sig, verbalt och icke-verbalt. Kommunikation sker som bekant sällan enbart på ett rationellt plan utan det försiggår emotionella processer av t.ex. sym­pati/antipati, aggressivitet/vänlighet, entusiasm/likgiltighet etc. Det handlar i grunden om attityder till både situationen, ämnet och publiken respektive mot­parten