Wonderchild

De kringärdas av en mytisk aura som lockar till avund och misstankar om makt. I veckorna efter Obamas valseger riktades en del medial fokus mot en av president elect’s talskrivare: Jon Favreau.

Jon ”Babyface” Favreau (epitetet handlar dels om hans ålder, 27, dels om att han, av de som förstår sig på sån’t, ser bra ut) jobbade – enligt den moderna myten – med Obamas installationstal i flera veckor, 16 timmar i dygnet, stärkt av expresso ‘shots’ och en viss energidryck. Och myten levar vidare; Favreau är den nya Ted Sorensen, helt analogt med Obamas Kennedy-liknelser.

Och inte har den försmädliga Facebook-incidenten skadat Favreau heller, som det skulle ha skadat politiker, rådgivare eller mer specifikt programmerade tjänstemän; bilden, där Favreau kramas med och på en Hillary Clinton-docka, plockades snart bort igen, och frågan är om ens Clinton själv kan finna möjlighet att utnyttja tabben. Det hör liksom med till den geniala talskrivares image: wild and crazy. Vi accepterar ungdomliga eller slarviga dumheter – eller kanske rättare: vi förväntar oss det, det som bryter med det förvantade. För det är kreativitetens kännetecken och det är professionalism 2.0: inte den glättiga ytan, men fel och brister som spelar ihop med det genuint goda, viljan att ta vara på den dröm, som inte bara är amerikansk.

Vi lämnar inte bilden helt än: Historien visar lite andra perspektiv också. Nätet, speciellt sociala media, är flyktigt – bilden togs som sagt bort efter bara två timmar. Det är dessutom svårt att kontrollera spridningen av material; bilden här till höger kan googlas fram på 0,13 sekunder… Har det en gång hamnat på nätet, finns det där för alltid.

Som sista perspektiv på denna exkurs: officiella meddelanden förklarade i samband med avslöjandet av bilden att Favreau ”reached out to Sen. Clinton to offer an apology”. I sammanhanget förefallar ”reach out” kanske inte som den mest lämpliga formuleringen…

Annons

Kanske är det för att Obama har såpass mycket karisma och bildar så mycket mytiskt material enbart genom att vara Obama att det både räcker och blir över, som de närmaste får sin glans av storhet av antika mått. Favreau har blivit kult: från John Kerrys entourage till Time:s top 100 ‘most influential of 2009’ – från Starbucks-kaffe till banketter. Kanske det även betyder ökad respekt för ett ifrågasatt yrke?

–

Läs mer om RetorikMagasinet 41/42.